Minnen efter mamma!

Det är nu snart två och ett halvt år sedan min mamma gick bort. Det känns väldigt konstigt att saknaden är så stor men att tiden ändå gått så fort. Även om kontakten oss emellan var ganska bristfällig hennes sista år så tänker jag mycket på henne. Det finns fortfarande så mycket jag vill visa henne. Inte minst mina handarbetade alster. Jag vet hur mycket hon skulle ha uppskattat dem.

Då och då dyker det upp små saker här hemma  som sparats från min mammas barndom och det gör mig så glad när jag hittar dem. Hennes första par skor, hennes ballerinaskor hon hade som femåring, små tygpåsar hon sytt i slöjden. Få men fina saker väl värda att spara på och att minnas till. Det är svårt att tänka sig att detta är saker som hon faktiskt har haft en gång i tiden, som hon tillverkat, att min mamma har varit ett litet barn. 

De här tygpåsarna tycker jag är helt fantastiska. Så fint tyg och med sådan möda min mamma broderat på dem. Jag undrar vad hon hade i dem, vad hon använde dem till?

1947 står det broderat på den här. Då var min mamma nio år. 

Och kolla här! Min mammas ballerinaskor. Riktiga tåspetsskor och hon var bara fem år. Jag minns själv när jag var fem år och mamma tog med mig på min första balettlektion. Det blev en besvikelse vill jag lova. Det var inga tåspetsskor här inte utan typ sock-i-plast... Ni kan ju tänka er. Det blev ingen balettdansös av mig (och inte av min mamma heller för den delen).

Här är min mammas första skor. En av dem har man låtit försilvra minsann. Tjusigt! Jag minns så väl den försilvrade skon när jag var liten och den stod i bokhyllan i vardagsrummet (ni vet det där rummet som hette "vardagsrum" men som var så fint att man inte fick gå in där till vardags utan bara till fest...) Jag kunde inte låta bli att pilla lite på skon då och då men - aja baja - det fick man inte göra. Nu står den hemma hos mig så nu kan jag pilla på skon hur mycket jag vill. 

När vi rensat på vinden dök det här gamla fotot upp också. Det är ett bröllopsfoto av min mormor och morfar. De gifte sig 1931, kan ni tänka. Kolla in mormors släp. Fantastiskt vackert! För att inte tala om brudbuketten. Den var inte så liten den, inte.

Det här är också ett par av mammas gamla skor. Lite mjukare och kanske inte tänkta att gå i, vad vet jag. Söta är de i alla fall och fint att tänka på att min mamma faktiskt burit dem en gång för massor av år sedan, när hon var ett litet barn.