onsdag 27 maj 2015

En sockutmaning!

Det var längesedan jag stickade sockor. Det finns en anledning till det. Samma anledning som att jag alltid stickar för korta ärmar på mina tröjor. Det finns t.o.m. ett uttryck för det jag brukar drabbas av när jag stickar sockor: sss - second sock syndrome (går ju att använda på ärmar också - second sleeve syndrome).  D.v.s - första går utmärkt bra, andra inte fullt lika bra...

Men nu tänkte jag ändå göra ett försök och haka på Kammebornias sockutmaning på Instagram. Ni hittar henne under taggen @kammebornia (många fina bilder på hennes konto). Och vad innebär nu "sockutmaning"? Tja, att man utmanar sig själv att sticka några sockor eller en. Testar ett nytt mönster eller två eller kanske utmanar sig själv med att sticka sin allra första socka ever, t.ex.. Sedan tar man kort på sina små sockor och lägger ut på Instagram under hashtaggen #kammeborniasocks15. Låter det tokigt? För min del låter det jättebra för då kanske jag får tummen loss och stickar ett par sockor till mig och ett par till den äkta mannen (vilket jag lovat honom under några år...) Jag har haft dessa sockgarner liggandes i gott och väl ett par år, bara väntandes på att få bli varsitt par sockor (inte för att jag tycker att jag behöver något nytt projekt precis, men ändå). 

Och så lite bilder på garnerna, nästan likadana bilder alltihopa men det ääär ju så svårt att välja. Håll till godo!







Vinda, vinda, linda, linda!


Det här är min gamla garnvinda som min äkta makes morfar en gång tillverkat. Jag fick den för längesedan av den äkta hälftens mormor när hon inte själv längre använde den. Morfar finns inte mer men hans garnvinda lever vidare och det känns väldigt roligt. Tyvärr är den lite skraltig och trasig på sina ställen efter flitigt användande, så en ny står på önskelistan. Inte för att jag tänker slänga den här - den får hänga med som skådebröd och påminna om "gamla tider" och gammalt fint hantverk. 

Jag har ävenledes införskaffat en "garnbollsupprullare" eller vad det nu kan heta. Den är inte fullt lika vacker som garnvindan (därför får den inte vara med på bild denna gång) men kolla vilka fina nystan den gör (nystvinda kanske det heter vid närmare eftertanke...?).





Sådärja! Nu har jag lagt upp en bild på Instagram och skrivit ett helt inlägg på bloggen om min medverkan i Kamebornias sockutmaning... Sååå (ingen återvändo) jag kanske ska börja sticka också...


På återseende!



2 kommentarer:

  1. Men här läggs det ut ser jag!
    Det blir ju sådär när skrivaren inte är regelbunden, det blir färre besök då...
    (som jag väl märker på min egen blogg).
    Men nu har du ju fått upp farten. Gott så! Kul att läsa. Fortsätt gärna så : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Bäst att smida medans järnet är varmt, så att säga. Man vet aldrig när energin tar slut. :-)

      Radera