torsdag 10 april 2014

Lite katthistoria!

Jag har alltid varit svag för katter och alltid drömt om en sån där mysig katt som gärna kommer upp i knäet och placerar sig där på ett sådant där självklart sätt som bara katter kan. 

För många år sedan, när renoveringen av huset precis påbörjats och vi bodde i husvagn på gården, kom det en liten vildkatt till oss. Han fick heta Elvis (jag är helt oskyldig till det namnvalet vill jag påpeka). Det tog honom en rundlig tid av misstänksamhet innan han vågade närma sig. Vi gav honom mat och lät honom komma till oss på sina egna villkor. Till slut kunde vi flytta in i huset och Elvis flyttade efter, med viss tvekan. Efter ett år lite drygt, hade han blivit så trygg att han kunde sova i vår soffa eller vår säng. Men i något knä ville han inte ligga. Efter många år hos oss dog han förra vintern i en, gissningsvis, ålder runt 14 år eller så. 

Så förra sommaren kom det åter en liten katt till oss. Lilla KattMaja Gräddnos. En liten grå och vit katthistoria som ville ha lite mat, bestämde jag. Hon var skygg och misstänksam men accepterade oss mycket snabbare än Elvis. Hon ville bli klappad och kelad med men inte ligga i soffan och ännu mindre i något knä. 

Under hösten började KattMajas mage växa och växa... Aj, då! Kattungar på gång. Fyra stycken levererade hon och två av dem har vi behållit (och KattMaja själv förstås). Ruff och Svartpeppar blev kvar hos oss och kan ni tänka - till min stora förtjusning ligger de mer än gärna i knäet och myser och spinner (och leker med mitt garn när jag försöker sticka...). Äntligen har jag fått, inte bara en, utan två katter som placerar sig i knäet så där självklart som bara katter kan. Mjau!




Ibland går det faktiskt att sticka också :-)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar