Familjer som nattvandrar mellan varandras sängar på nätterna och vaknar någon helt annanstans än där de somnade har man ju hört talas om. Här hemma är det inte riktigt så illa. Det är bara en som nattvandrar och hon vandrar en kort sträcka till min säng och sedan är det bra med det.
I helgen var det fint väder och ungarna fick för sig att de ville sova i tält. Visst! Absolut! Går jättebra! Fram med tältet och framåt kvällen startar något som kan liknas vid dessa nattvandringar jag tidigare nämnt men i en större cirkel så att säga. Det sprangs hit och dit och hämtades grejor och vem ska sova var och vem fryser och vems är den pannlampan och var är min pannlampa osv, osv. Jag visste redan från början var jag skulle sova - i min egen säng och för ett kort ögonblick inbillade jag mig att jag kanske skulle få sova där ensam då lilla minsta H absolut skulle sova i tältet med de större syskonen. Den äkta maken trodde nog också att han skulle sova i sin egen säng.
Det hela slutade med att jag faktiskt sov i min egen säng som jag förutspått. En stund senare slår ytterdörren och lilla H kommer in, lägger sig hos mig. Mellan O och Stora S sover (efter diverse spring) i tältet (som också förutspåtts) och den äkta mannen sover på altanen (!!!). Go'natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar