Alltså men va fa...! Här har vi klarat oss i alla år, med tre barn och allt. I en sisådär åtta-nio år skulle jag tro att vi faktiskt klarat oss. Men nu! Visst har vi sett anslagen på dagis, lapparna på skolan uppsatta på anslagstavlan, skrivna med stora bokstäver. Men det har liksom inte rört oss. Vi har liksom aldrig varit drabbade. Jag har liksom inte ägnat det så mycket huvudbry tidigare. Så när det började klia i hårbottnen häromdagen var min första tanke att jag måste byta schampo. Jäklar också, tänkte jag som precis köpt en ny flaska av den gamla sorten. Det var inte förrän jag beklagade mig för den äkta hälften i går kväll som myntet trillade ner. Jag mumlade något om att jag var torr i hårbotten för det kliade så och han mumlade något om att Lilla H nog också var lite torr i hårbottnen, för hon hade kliat sig i huvudet hela natten... Kugghjulen i min hjärna började röra lite smått på sig. Hm, hade jag inte sett någon lapp på dagis, hm, vad var det det stod på den...     Löss för helvete! Löss! Gaaah! Husdjur i håret!

Så nu har vi behandlat oss: mojjat in hår och hårbotten med mojs, tassat runt med fåniga små mössor på huvudet och slutligen kammat och duschat av alltihop. Samma procedur om en vecka igen och hoppas, hoppas det fungerar. Vi har också tvättat diverse örngott och huvudbonader som skulle kunna husera fler kryp och ägg av desamma. Och vet ni vad - så jädrans farligt var det ändå inte. Och nu kan vi sälla oss till skaran som alla har haft löss.

Men vi har klarat oss bra länge, det får man ändå säga :-)