Jag försöker minnas dagarna efter hennes ankomst till världen och utan att kika på gamla bilder (som alltid får en att minnas mer) är det bara små fragment kvar. Vad hemskt! Men en sak minns jag tydligt - det var känslan av overklig lycka och viljan att förtvivlat vilja frysa tiden, just där och just då. Det gick ju inte såklart. Men det jag har kvar är ju min fantastiska S, första lilla barnet som vände upp och ner på hela tillvaron. Till det bättre, till det fantastiska, till utmaningarna att vara förälder. Vilken resa hon har skänkt mig - älskade Stora S, redan nio år!
Fyra dagar gammal - en evighet sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar